Läkemedels väg genom kroppen

Den dominerande orsaken till nedsatt absorption hos äldre är emellertid sannolikt konsumtionen av flera tabletter samtidigt, varav några bildar komplex som kalcium och levotyroxin. Under åren saktar motiliteten i tarmen ner, vilket ger ämnet längre i tarmarna. Detta reglerar det faktum att slemhinnans yta minskar när du blir äldre. Således förändras inte tarmabsorptionen oavsett ålder.

Förstoppning är dock lättare på grund av nedsatt rörlighet. Följaktligen är läkemedel som kan ge förstoppning under observation, såsom opioider, antikolinergika och diuretika. Distributionsfasen, när läkemedlet distribueras genom blodet i vävnaderna, påverkas eftersom äldre människor har en relativt ökad mängd fett och en minskad mängd vatten i kroppen. Distributionsvolymen är ett mått på hur väl läkemedlet sprider sig till kroppens organ och vävnader, jämfört med hur mycket som finns kvar i blodomloppet.

Följaktligen får fettpreparat med ålder en större distributionsvolym och en längre halveringstid, vilket kan leda till en förlängd effekt. Det omvända gäller vattenlösliga ämnen som litium, digoxin och etanol.

Farmakokinetik är läran om läkemedels omsättning i kroppen, det vill säga om hur halterna av ett läkemedel i kroppen förändras genom absorption, distribution (fördelning), metabolism och exkretion.

Fettläkemedel är ofta läkemedel med en central nervös effekt, såsom bensodiazepiner och psykoaktiva läkemedel. Detta kan till exempel leda till trötthet på dagtid på grund av lugnande medel som användes kvällen innan. Fördelningen påverkas också av bindning till plasmaproteiner, särskilt albumin. Albumin bildas i levern och konsumeras också genom kost.

Vissa läkemedel binder kraftigt till albumin, såsom acetylsalicylsyra, vissa antiepileptika och warfarin med mer än 90 procent. Mängden albumin minskar med åldern, och detta kan leda till en högre del av den obundna aktiva fraktionen av läkemedlet. Metabolism sker huvudsakligen i levern, vars storlek och blodflöde minskar. Levern har emellertid en sådan reservkapacitet att den vanligtvis inte har någon märkbar effekt på ämnesomsättningen, och interindividuella variationer verkar spela en större roll i metabolisk kapacitet än åldrandet i sig.

Eliminering sker huvudsakligen i njurarna. Här är de viktigaste åldersrelaterade förändringarna som påverkar farmakokinetiken. Inte alla äldre får nedsatt njurfunktion, men från och med denna regel undviker du fällan. Kreatinin bildas i musklerna och utsöndras genom njurarna. Med minskad muskelmassa hos äldre kan nedsatt kreatininsekretion maskeras och njurfunktionen bedöms som oförändrad, även om detta inte är fallet.

Enligt eliminationsstörningen kan läkemedel med smala terapeutiska intervall såsom digoxin och litium påverkas. Läkemedel med aktiva eller toxiska metaboliter kan metaboliseras, men ackumuleras sedan i kroppen på grund av långsammare utsöndring, till exempel morfin, vars metabolit är ännu mer aktiv än modersubstansen.

Paracetamol har en giftig metabolit som skadar levern vid överdosering. Den rekommenderade dosen för äldre är lägre än den allmänna dosrekommendationen, 1 gram x tre per dag. Den kontroversiella apotekaren är dock den största enskilda farmakokinetiska gruppen. Adme [redigera redigera Wikitext] farmakokinetiken delas ibland av absorption: absorption är processen när ett ämne upptar blodcirkulationen.

Farmakokinetiken ligger till grund för en förståelse för hur ett läkemedel kan tillföras kroppen (administreras), hur stor dos man ska ge och hur ofta man ska dosera läkemedlet.

Absorption kan göras med hud, lungor, sublingualer eller knepiga. Först och främst är absorptionen associerad med mag-tarmkanalen genom den orala vägen. Distribution är den reversibla fördelningen av ett ämne, ofta i kroppens vävnader, men också en reversibel kemisk omvandling anses vara distribution. Metabolism är den irreversibla omvandlingen av ett ämne till en separat utsöndring av en kemisk essens - utsöndringen av ett ämne från kroppen.

Eliminering är resultatet av metabolism och utsöndring. Metaboliserande organ [redigera texten i wiki] den största metaboliserande organ i kroppen är levern. Det som bestämmer leverns förmåga är en kombination av blodflöde och läkemedelskoppling och maximal nedbrytning av leverenzymer för ett specifikt läkemedel. Inom en timme passerar 90 liter blod genom levern, det mesta kommer från tarmarna, där det har absorberats av näringsämnen och läkemedel.

Genom dörrvenen levereras blod från tarmen till leverens sinusoider.