Psykiatriska sjukdomar hos barn

Rapporten är den första i sitt slag som jämför situationen i landets regioner när det gäller psykiatrisk vård och behandling av barn och ungdomar. Ett antal indikatorer och indikatorer för vård, behandling och droganvändning jämfördes och resultatet visar att det finns stora skillnader mellan olika regioner när det gäller vård och behandling för olika psykiatriska diagnoser och tillstånd.

Men det finns också skillnader mellan könen och mellan barn och ungdomar i olika åldersgrupper. Den största ökningen bland unga kvinnor i rapporten tittade främst på barn i åldern, liksom ungdomar i åldern och hur utvecklingen genom åren har observerats av andelen som fått medicinsk vård i specialiserad Öppenvård för någon form av psykiatrisk diagnos eller läkemedelsbehandling under perioden ökade i båda grupperna.

Den största ökningen i gruppen unga vuxna, särskilt bland unga kvinnor. Långvarig medicinsk kontakt efter egenvård för diagnoser av depression eller ångestsyndrom i öppenvården ökade under perioden, och ökningen är också tydligast bland unga kvinnor.

För första gången publiceras en öppen jämförelse med fokus på psykiatrisk vård för barn och unga.

Flickor och unga kvinnor är också mer benägna att få öppenvård efter skador jämfört med pojkar och unga män. Det har dock inte skett någon ökning över tiden. Mer än 80 procent av patienterna fortsatte att kontakta läkare ett år efter sig själva. Antidepressiva uttag har ökat dramatiskt, som tidigare hittats i flera rapporter ökar användningen av antidepressiva medel dramatiskt, särskilt bland barn och ungdomar.

Och det finns mer än dubbelt så många flickor och unga kvinnor som konsumerar antidepressiva medel jämfört med pojkar och unga män och regionala skillnader mellan län och regioner. När du utvärderar, ta reda på vilka krav och förväntningar som finns för barnet. Förutom att depression orsakas av att barnets grundläggande behov inte uppfylls innan ytterligare behandling påbörjas.

Socialstyrelsen rekommenderar en psykiatrisk bedömning: Hälso-och sjukvård för att erbjuda en strukturerad klinisk bedömning av självmordsrisk hos vuxna och ungdomar med depression eller ångestsyndrom. Risken för självmord ökar inte genom att ställa frågor. Att hålla tyst om en persons tankar om självmord riskerar å andra sidan att öka de känslor av skam och skuld som självmordsbenägna människor ofta kämpar med.

I alla fall där depression uppstår bör du särskilt fråga om självmordstankar och bedöma eventuell risk.

Det är lämpligt att ge både föräldrar och ungdomar möjlighet att svara på detta individuellt och sedan ta upp ämnet i en gemensam konversation. I bedömningen börjar en person i allmänhet fråga om ungdomar har tankar om att inte vilja leva eller tankar om sig själva. Om så är fallet, då går du vidare och frågar mer specifikt: vad är ungdomens tankar? Hur länge har ungdomarna haft dessa tankar?

Hände det att ungdomen tidigare hade skadat sig, och i så fall hur, med vilken avsikt?

Uppföljning av psykiatriska tillstånd, vård och behandling.

Det är vanligt att ha en minskad lust att leva eller tankar på att dö i depression. En viktig uppgift är att ifrågasätta detta, ta det på allvar och i vissa fall stödja, normalisera och dramatisera att dessa tankar uppstår, eftersom de kan vara mycket skrämmande för Ungdomar. För att ärendet ska fortsätta att hanteras av en allmänläkare måste terapeuten, patienten och föräldrarna bedöma och känna sig säkra på att patienten inte kommer att skada sig själv beroende på den situation hon för närvarande ser ut.

När det finns risk för att situationen förvärras mellan träffarna, se till att familjen har kontaktuppgifter till BUP och vet var de ringer i nödsituationer. Om risken för självmord ökar bör du kontakta en specialiserad nivå.