Debattartikel om mobilförbud i skolan

I debatten på SVT Aktuellt visar psykiatern och författaren Anders Hansen varför mobiltelefoner är utformade för att vara så beroendeframkallande som möjligt. Hansen menar att mobiltelefoner har en fantastisk förmåga att aktivera hjärnans belöningssystem och förklarar att alltför många barn plockar upp en mobiltelefon ungefär var tionde minut, under dygnets vakna timmar. Att ständigt mata på ny information gör det svårt för eleverna att bearbeta och konsolidera den information de får från lärare, böcker och diskussioner i klassrummet.

Mobiltelefoner är utformade för detta. Hur som helst verkar det, om du inte är digitaliseringsstrateg på Skolverket.

I Frankrike har man från och med i höst infört ett nationellt förbud mot mobiltelefoner i skolan – även på rasterna.

Frågan är om staten ska komma in och förbjuda mobiltelefoner i skolan. Det kan uppfattas som lite löjligt att liberaler inför ett förbud mot något. Det finns dock två frågor som måste ställas; Vad ger människor mest frihet och hur ska vi förbättra kunskapsresultaten i svenska skolor? Goda lärandemål och en akademisk examen är bland de viktigaste faktorerna för att kunna leva ett självständigt liv.

Skolan måste ge eleverna verktyg för att lyckas med detta, och politikens uppgift är att ge skolan verktyg för att göra detta. Och svenska skolor har allvarliga problem. Detta är något som kan motverkas, drygt en av fyra elever lämnade grundskolan med ofullständiga betyg, och nästan en av fem elever är inte berättigade till det nationella gymnasieprogrammet.

De som drabbas hårdast av dåligt klassrumsinlärning är barn som kommer hemifrån med dåliga inlärningsupplevelser och som har föräldrar utan högre utbildning. Barn som inte har föräldrar som kan driva sina barn för att lyckas är förlorare i dagens skola.

När skolan samtidigt försöker strypa mobilanvändningen för annat än skolarbete, uppstår ett dilemma, visar forskning från Å ena sidan ska mobilanvändning ske mer strikt, å andra sidan blir skolan allt mer digitaliserad.

Ett fullständigt förbud är också problematiskt eftersom det inte fungerar. Det visar Anita Grigic Magnusson, forskare vid fakulteten för lärande, kommunikation och kommunikation vid Göteborgs universitet i sin avhandling. Foto: Johan Wingborg. Hon undersökte hur elever på två mellanstadier och två gymnasieskolor tittade på mobiltelefoner i skolan. Hon studerade också hur ett team av lärare på en gymnasium införde ett mobilförbud i sina klassrum.

Som lärare hade jag partiska förslag. - Jag trodde att eleverna bara gjorde på mobiltelefoner, vilket inte hade något med skolan att göra, och tyckte att mobiltelefoner inte skulle finnas där, säger Anita Grigic Magnusson. Eleverna trodde inte på förbudet, men när hon började undersöka och tänka på vad mobiltelefoner betydde för studenter fann hon att problemet var komplicerat. Redan innan lagen om mobilförbud började gälla, tillämpade vissa skolor förbud.

Hennes studier inkluderade en skola med ett fullständigt mobilförbud, två skolor där det fanns ett allmänt mobilförbud, men där varje enskild lärare var tvungen att göra, och en skola utan förbud. När Anita Grigic Magnusson intervjuade eleverna var en sak tydlig: - eleverna var överens om att de inte trodde på förbudet. De menade att ingen skulle följa förbudet, inte heller lärarna.

Men eleverna bad om regler och riktlinjer, säger Anita Grigic Magnusson. Hon såg att det fanns en annan inställning till mobiltelefoner, där lärare tillät eleverna att använda dem. Du är mer medveten om att problematisera hur lätt det är att täcka andra saker på en mobiltelefon när du verkligen behöver snabbt söka efter något på internet.

Begagnade Chrono mobiltelefoner på en skola där mobiltelefoner var förbjudna använde eleverna dem ändå.